För att få den där målbilden som finns i huvudet innebär det iland lite skitiga knän och sandiga byxor, vrickade fötter och småsår på benen har jag inte heller klarat mig undan, ibland är jag myggbete och får klia mig igenom natten. Alla gånger tycker jag att det är så värt det, lite måste offras för att få det jag vill. Igår var jag vid en badplats för att fotografera vackra Josefine på sluttampen av hennes väntan på barn nummer två. Som avslutning vadar vi ut i vattnet lite över anklarna, när jag byter position för att få en annan vinkel försvinner plötsligt mina fötter och jag står med vatten upp till midjan, kameran åker reflexmässigt rakt upp i luften så den klaar sig, tyvärr så gick min mobil i graven, vad gör väl det,nu har jag ju en ursäkt att skaffa en ny. Om jag tycker det lilla badäventyret var värt det?? Oh ja…eller vad tycks…
Ooooh, en sann konstnär som lider för konsten! No pain no gain som vi brukar säga 😛
Riktigt impad av din reflexmässiga räddning av kameran, haha. You’ve got your priorities right! Väldigt fin bild, väl värd mödan skulle jag säga! Och jag hoppas att den blivande modern höll sig upprätt!
Förvånad själv att min reflex var så snabb, men minst sagt glad över det. Den blivande moder höll sig torr om allt utom fötterna som tur var.
Share On